Sommarens vägg del 1/2

''Livet är en dans på rosor'' sägs det, och det är exakt det som varit för mig under min sommar - nu när jag ser att löven börjat redan ändra färg tänker jag på förra sommaren och sen kommer tanken ''jaha, nu är snart den här sommaren helt och hållet över också''. Allt har ju gått suveränt ända fram tills en månad sen, vad hände egentligen? sen som gjorde att jag har det igen såhär som jag har det då?

Kommer gå in med att när inspelningarna var över så kom efter det ett antal käppar i mina hjul om man kan säga. Jag gick på praktik i 4 veckor och då det skulle förhandlas om lönebidrag kom svarte att inga resurser fanns mer för den posten men förslaget kom att jag skulle istället praktisera i 5 veckor extra när jag redan praktiserat i 4 veckor - jag blev otroligt besviken på detta då jag under hela den tiden har även varit 100% inne på att utföra uppdrag som jag har med mina medarbetare, allt detta skulle vara ett samarbete men istället blev inte det alls som det var tänkt. Arbetsuppgifter som jag inte ens skulle exakt hålla på med så som jag förstått det - som inte hade alls med mediaskapande t.ex att göra - gjorde mig förvirrad och extrem uttröttad då jag även hade 35 kronor i timmen som lön under denna praktik, dvs 223 kronor per dag minus 70 kronor per dag till bussresor. Det blir inte mycket att leva av precis på. Men jag gick ändå och gjorde mitt bästa - samtidigt som detta inte höll i längden med den inkomsten man fick liksom, det var inte hållbart fram tills projektets slut. 

Jag tackade såklart nej till erbjudandet av att fortsätta praktisera, dessutom var jag inte riktigt i lags med förslaget de även kom med som pekade på att det jag skulle jobba med skulle jag vänta med i 5 år och ha fullständig gymnasiebetyg först och att jag behöver bli mer ''stabil'' och lära mig ta mer ansvar. Det var inte ett förslag jag direkt väntade mig under det mötet på arbetsförmedlingen av den jag praktiserat hos de 4 veckorna, det gjorde inte mig precis något väl av att höra de orden. Jag sätter mig i tvären när det kommer till de ordvalen faktiskt.
 
Jag har själv jobbat upp mig som frilans modell i södra delar av Sverige, jobbar som MUA (makeup-artist) och gör det fortfarande på frilans, jobbat med eget entreprenörskap i ett hälso- och skönhetsbolag, bloggar också för den delen på även andra portaler - och ja om man frilansar i vad det än är i så krävs det att man tar ansvar! Att säga till mig i ansiktet att jag måste lära mig att ta ansvar är som att nedsätta alla de områden jag tar ansvar inom som är saker utanför de yrken jag redan inte har lika mycket erfarenhet inom och som jag inte jobbar med som frilans med - vilket kräver en hel del med tid! 
Jag gick samhällslinjen på gymnasiet, ska jag jobba med media här så måste jag isåfall ändra linje helt och hållet vilket plussar på extra år - varför när jag redan har foten inne inom media, kultur, politik och konst (sång och musik)? Det kändes som så, onödigt - visst jag kan läsa upp - men det tar inte ens länge och kan göras under tiden jag jobbar. Ser inga problem med det då jag är också en pluggarskalle - men att detta ska påverka mig på något positivt sätt kan jag inte se hur. 
 
Kan inte se det hur när mina prioriteringar i livet nu är att få stabilitet vilket innebär att ha ett jobb (ja dvs en stadig lön och ej rörlig endast) nära på orten där man bor för det är inte alltid läga att bara resa helt plötsligt, vill ha en ny lägenhet för vill då fasen inte bo i denna jag bor i mer och då behövs oftast ett anställningsavtal; - och sen vill jag absolut inte att bara för att betygen i endast 4 ämnen saknas skall vara i vägen för mig för att jag ska kunna utvecklas som person och nå till den här stadigare livet istället innan jag pushar mig själv tills jag går in helt in i väggen och måste sjukskriva mig igen? Jag gör mitt jobb seriöst. Men när man känner sig inte tagen på det planet man vet av att man förtjänar - kanske man går in i väggen ändå?
 
Senaste månaden har jag varit totalt OFF! Försökt verkligen att få upp mig själv på fötter men inget går (förutom oturen att jag åkte ut på en matförgiftning också, suck) och få saker gjort som jag behöver få gjort men det enda jag förmår mig att göra är typ att sova och gå ut med hunden när de behövs men annars är det ba dött här :O Tror att jag fått såna här besvikelse-slag så många gånger att jag blev less. Är det ens okej att ha de förutfattningarna om en människa? Riktigt besviken - och ja det gjorde mig väl starkare denna gång också. 
 
 
Kommentera inlägget här: