När man ser dubbelmoralen i vitögat

Oavsett anledningen till att vi gjorde slut, så skriver jag ut detta nu endast för att för det första få ur mig det. Min blogg är ändå min dagbok ute på internet där jag själv väljer vad jag skriver ut, det här är också ett över tre år gammalt förhållande, varav vi kommer till den andra anledningen; jag är jävligt less på mitt ex lögner om mig.
 
Anledningen till att det tog slut mellan oss var för att jag till slut satte hen mot väggen, vi hade båda kommit överens om att vi ska lägga ut alla korten på bordet dagen innan. Trots det nämndes inte ett ord om otrogenheten hen utsatt mig för, och jag kände mig besviken in i benmärgen för alla de gånger jag visste. Vi hade ännu kommit så långt in i förhållandet där vi hade börjat planera på att skaffa barn och var redan igång med att leta efter en tänkvärd donator, varav det blev extremt viktigt för mig att vi skulle vara 100% ärliga med varandra. Jag kan inte grunda familj med någon utan den redan brutna tilliten, eller basera ett helt liv på lögner. När jag pekat ut detta i sms, gör exet slut via sms. Efter det ser jag knappt personen på dagar. Plockade under tiden undan hennes saker så hon kunde komma och hämta dom härifrån och la även lite extra saker av mina som hen tyckte om för att vara snäll (borde aldrig gjort det).
 
Jag tyckte alltid det var märkligt att personen jag varit tillsammans med i så många år och förlovad med hälften av den tiden, inte kunde köra hem och göra slut öga mot öga? Är det inte så man brukar göra i de längre, om inte alla, förhållanden? Tiden gick och jag hittade en ny partner, jag var redan så besviken på mitt ex så jag kom över hen fort och var glad över att vi gick skilda vägar på ett harmoniskt sätt ändå utan vidare drama.
 
Den gick det några månader, och allt var hur bra som helst, jag umgicks med mina vänner och träffade såväl nya och hade inlett ett nytt förhållande med en underbar person! Sen började jävligheterna. Det började gå massa rykten om mig ute på stan att jag skulle ha sagt saker om folk, att jag är otrogen mot min partner, att min partner skulle varit otrogen mot mig också etc, jag ständigt undrade vart fan alla rykten kom från och bursta ofta ut till min dåvarande bästa väninna. Till slut sa jag då till henne (min väninna då) att jag misstänker att det är mitt ex som håller på att sprida ryktena, och detta kom fram efter att gamla bilder på mig dök upp på 4chan, bilder jag inte ens har tillgång till mer sedan flera år tillbaka in i gamla förhållandet. Vem skulle ha sådana bilder på mig, då jag inte hade dom på åratal, och om dessa inte var delade av den enda person som hade rätt till dom förutom mig? Oavsett vem som lagt ut dom, så finns det bara en enda annan person som kunnat dela med sig av dom bilderna på mig. 
 
Massor med okända människor började också någon månad efter dessa incidenter att skriva till mig och fråga mig om ''varför har du gått och sagt detta om mig?'' och saker som ''är det sant att...'' och det kunde vara allt mellan att jag skulle ha blivit våldtagen av min egen partner till att jag skulle ha prostituerat mig själv och varit otrogen mot mitt ex. Även många frågor som var dylika med ''har du gjort detta mot ditt ex'' dök upp, varav mina misstankar bara riktades mer mot henne, vissa av de sakerna som folk också fråga om ''stämmer det här'' och det är in fact, saker som var från mitt gamla förhållande, personliga saker jag delat med mig av, frågor kring mina sjukdomar som jag inte delat med mig förutom till diverse personer. 
 
Min andra kompis T, som var då på universitet och studerade på annan ort hade jag inte så mycket kontakt med, dels ville jag inte störa honom så mycket med allt detta som pågick så jag prata aldrig med honom om vad som försigick, tills det kom en dag han helt sluta svara i telefonen och hörde inte ens av sig mer till mig trots om jag skrev eller försökte ringa och få kontakt. Under tiden pratade jag mycket med min dåvarande väninna som helt plötsligt började tala illa om mig bakom ryggen och bete sig skumt mot mig. Jag tog tag i saken och skrev hen då på Messenger för att jag inte tänkte ha något med bullshit att göra, men när det börjar komma upp massor med citat från en tid från ställen där hon inte ens vart med på och det var helt självklart vart det kunde komma från få jag redan hade mina aningar, så ifrågasatte jag detta beteende och krävde en ursäkt när inte någon förklaring kunde komma fram från min väninna för hennes beteende. Så jag bad henne dra åt helvete offentligt, skrev även i chatten att jag vill ha en ursäkt och varför. 
 
Varför jag också delar med mig utav detta inlägg till kategorin för min kampanj BDC är för att uppmärksamma att SÅHÄR gör man fan INTE mot någon. Inte ens sitt ex, oavsett anledningen till att det tog slut. Sådana här vidare trakasserier som går över till skär mobbning faller därför gott in i kategorin. Personerna som själva gjort detta, har valt att göra sig till volontärer för detta ämne, alla mobbare och trakasserare i alla mina olika erfarenheter, och jag anser inte att jag är den som behöver sitta ned i båten och vara tyst. 
 


Antimobbningsaktivism i natten

Så jag kan inte sova för att vara helt ärlig! Jag sitter och planerar min tid, antimobbningskampanjen jag driver här på bloggen går bättre och det börjar ta fart med mer aktivism och det är en fråga som verkligen berör många! Teamet och jag gör allt vi kan för att gruppen ska få så bra stämning som möjligt. Vi rensar ut fejk konton, troll, taskigheter och försöker skapa en trevlig och trygg atmosfär där alla som delar liknande om inte exakt samma erfarenheter kan mötas någonstans på Facebook som känns som en tryggare plats för oss.
Den underbara stämningen som finns redan i gruppen bland medlemmarna är verkligen underbar och den växer hela tiden med fler som söker sig till delaktigheten och gemenskapen. Ingen ensam ska behöva vara ensam där.
Vi har satt gruppen som en support grupp - meningen är att vi bryr oss. Vi vet hur det är att vara utanför och vi vet hur det känns att kanske inte alltid ha makten att bli hörda och då vi blir det så blir man inte tagen på allvar och någon ska direkt vara där och trycka offerkofta-skiten i ansiktet på en. 
Att se gruppen utvecklas och alla mötas och så glada ansikten som kommit upp till oss k teamet och tävlar oss betyder så himla mycket! Vi är tacksamma att alla som vill och vågar stå upp emot mobbning kan göra det och supporten man får av även de som inte vågar kanske än tala ut men bara genom att visa att de stödjer gruppen och är emot mobbning genom att bara vara med 💖
 Alla som vill visa stöd för antimobbningskampanjen,gruppen eller har varit utsatta själva är hjärtligt välkomna att klicka här >> för att gå med 💖 
 
 
 
 
</div

Fotoprojektens utmaning: Nude Fine Art

Tänkte berätta lite mer om vad det är för fotoprojekt som jag har börjat med. Varför jag kallar det för projekt är för att jag samtidigt utmanar mitt eget självfötroende hel del då jag ändå närvarar på plåtningarna. Efter mina ätstörningar som gått upp och ned som jag talat en hel del om här på bloggen, så har det också resulterat i att när jag lyckades hålla min vikt där jag är nu så resulterade det i massvis med löshy. Denna löshy har jag verkligen velat få bort och det har tagit sitt tag och jag har verkligen lagt ned tid på att också ta hand om min hud så att den drar åt sig mer och jag har lyckats. Jag kände själv att jumer min löshud försvann så höjdes mitt självförtroende också, när jag blev ''fastare''. Men inte nog, jag kan inte sitta och gå bara på utsidan, om jag verkligen vill ha en bättre självkänsla måste jag jobba mer för det och så som jag fungerar så handlar det om att faktiskt utmana sig själv och ödena.
Jag har alltid fått höra att jag är fet, ful eller att jag tror att jag är något (med såklart negativt uttryckt) och det har såklart fått mig sedan unga år känna mig vilksen kring vad jag tycker om mig själv, jag har aldrig tyckt att jag ser kanske ful ut, men jag känner mig inte fin. Det är som att insidan känns som att den ruttnar på mig för det känns ibland att de imperfektioner folk klagade på då för att trycka ned mig, finns inte idag men ändå kan jag se dom, och jag vill få bort den känslan. Att stå framför kameran betyder att man ska släppa loss, man ska tänka såklart på att göra det ordentligt, men det höjer iallafall min självkänsla för jag vågar bara vara, köra och vara nöjd över den kropp jag har. Det är ett viktigt livsprojekt för mig, som jag bara tror att jag kan växa mig själv starkare genom som person, karaktär men också min sjävkänsla! 
Många tycker det verkar horigt, porrigt och väldigt blottande, men har man någonsin tänkt på att det liggeri betraktarens ögon också? alla vi har en egen uppfattning av olika typer av konst, modellande och plåtande det är också konst, kroppskont. Jag ser det från ett perspektiv där man undrar vill man säga med bilden egentligen, ska den visa sensualitet, längtan eller bara oskyldig skönhet? Skulle kunna diskutera hur mycket som helst om det, men inget slår däremot faktumet att när jag gör något som jag tycker är kul som jag vet höjer min självkänsla och får mig till att leva ett bättre liv jag anser är bättre, sluta försök tynga ned det med skällsord - alla gör olika saker för olika skäl - förutom de som bara trollar på nätet.