Skitiga bostadssituationen - nutida situation

Ja, att leva i kartonger är något jag inte trivs med...
Hej alla! kittens! Min fina Lucifer har fått något i ögonen, trodde först det var ögoninflammation, eller ja iallafall det jag börja misstänka efter att först ha rådfrågat en kompis och sen pratat med veterinären igår. Nu kan det också vara att en annan katt kanske har kommit åt att sparka honom i en ögat då det är svullet. Men har fått droppar och sånt som han ska få av veterinären så får hålla kontakt under perioden och se hur det går med att han blir bättre, stackarn hade ögonen hela tiden stängda igår 😞 Efter jag sköljt med saltvattenlösning så började han öppna ögonen mer - klart jag gör mitt bästa för min bebis (man måste t.ex alltid rensa kattlådan för att undvika sånt här vilket jag gör så han har fått inflammation av något annat) 💟
 
Påtal om annat som händer. För några månader sedan så la jag upp på min facebook ett inlägg om min lägenhet och hur jag faktsiskt bor. Det är raka motsatsen av det som socialen har tidigare angett i beskrivningar: ''Heidi har ett fullt fungerande hushåll''. Jag har gett banne mig detta år på att ta mig härifrån, har varit aktiv i att söka lägenheter och försökt även strida och kriga för att få lägenheten reparerad från alla fel under de 6 åren jag bott här - utan resultat. Jag fick kontakt till slut med hyresgästföreningen som har satt push på bostadsförmedlingen jag hyr från att reparera skador i lägenheter som redan funnits där och uppgradera diverse saker (då detta är rätt gammalt, från 80-talet).
 
 
Efter viss push från både sociala medier dit jag la ut bilder och text på förhållanden kring hur H bostäder hanterar min situation från alla felanmälningar jag gjort kring felen i lägenheten och med stor hjälp av hyresgästföreningen så fick jag kontakt med en person som kom och kolla på felen och notera dessa. Efter det blev tid bokad där lägenheten kollades närmare på och bedömningen löd:
'' Porslinet är ju helt dött, nej hela duschen måste bytas.. Inget här har ju inte blivit repaperat någonsin - det är bara att byta allt!''
Och så fick jag mitt resultat jag så länge gnällt och gormat om; det fanns otroligt mycket fel i lägenheten kortfattat sagt. Det höll inte till de villkoren som skall räknas till ett fullt fungerande hushåll - sprucket porslin, möjlig fuktskada i toan och köket, ingenstans att tvätta kläder, dålig ventilation och fläkt samt spis etc. Ja, listan kan göras lång... 
 
Från detta kom då vi fram till att det kommer nog vara enklare att H bostäder erbjuder mig ett tillfälligt boende under tiden hela lägenheten repareras; golv kommer rivas upp etc och hela duschen kommer bytas ut; de här kommer inte fungera varken med oljudet med arbetstiderna hemifrån eller djuren. För den delen är de skyldiga att kunna erbjuda mig detta - men då jag föreslog att är det inte enklare att jag byter lägenhet helt så får de dona och springa hur mycket de vill här under mindre tidspress? Förslaget lät lovande och då kontaktade jag bostadsförmedlingen igen kring detta för att se om lägenheter fanns att byta till. 
 
Nu står allt still, igen. Jag måste ställa mig i lägenhetskö för de lägenheter jag intresserar mig att byta till, såklart jag försöker ta mig till stan. För mig kommer alla jobbiga omständigheter med att bo ute i byn utan körkort vara borta och förenklade, bara att kunna handla mat utan att krångla med skjuts eller anpassa en tid efter buss 8jag pallar inte stress i mataffär då jag redan har svårt att fortfarande handla mat trots att jag kan äta det nu) så jag söker mig i första hand till stan och närmare gränsen och mitt modersmål dessutom. 
Så, imorgon gäller ett samtal om att få nytt inlogg till sin bostadssida på nätet så ja kan börja köa... Det här är ju min chans att kunna ta också ett steg till att kunna få det bättre och är överlycklig över att jag till slut fått respons och fått resultat och kommit så här långt i detta kämpande - är evigt tacksam för det hjälp och stöd och förståelse jag fått av ALLA inblandade - mina omständigheter är inte precis enkla och jag bor i en lägenhet med kartonger i hopp om att jag kommer iväg - fort - då jag under ändå 6 år hunnit bli så less och drömmer om mer än ett infängslat byaliv - för jag är mer en stadsperson - jag trivs bättre i en stad och inte på landet typ tyvärr.
Kände verkligen att ja va tvungen att nu skriva av mig om det här... Igen. 
 
Ja, det kan vara lite blurrigt, för er som undrar något kan bara ställa frågor så kommer jag svara på dom i nästa inlägg! ☺
 

10 sätt att våga prata med människor

Att alltid vara lillgammal och sen helt plötsligt tappa den där sociala förmågan som man har för att man blir för deprimerad eller att livet går åt helvete, det är rätt tufft och känner man sig själv som en social person så kan det kännas som att hela världen vrids upp och ned när en socialfobi kickar fram. Jag har genomgått svackor där jag har svårt att lita på människor och blivit sviken på såna plan och psysiskt pressad att jag har haft svårt ibland att känna samhörighet, med depressionen ökas dom känslorna. Det bästa att göra då är ju att bege sig ut bland folk och snacka med människor, knyta nya kontakter och börja känna sog som en del av något istället. Det är otroligt viktigt! Så jag har under min ''way back'' från den gropen där jag kände att jag bara var pinsam om jag öppnade munnen, fick en vändning i Malmö med tv produktionen av Jag Röstar och vill dela med mig av dom!
 
Såhär kan du göra för att bli mer social (igen):
  • Börja plocka upp telefonluren och ring en släkting eller en gammal nära vän som du inte gett nog med energi och tid till och ta igen den tiden - riktiga vänner försvinner inte bara sådär och inte heller din familj eller släkt. Dina gammelföräldrar blir säkert glad av att du hör av dig. 
  • Bege dig ut på föreläsningar och olika typer av seminarium och småmingla, ta med dig en kompis om det känns konstigt att fara själv - men våga också ta utmaningen att ta och fara på något som intresserar dig och andra likasinnade med samma intresse och åk själv! Det kommer mest troligen alltid lösa sig med snacket på plats och då har du ju redan börjat!
  • Var bara dig själv. Oftast begränsar vi oss själva från att prata med människor för att vi sätter för mycket fokus och energi på att föra oss på ett visst sätt - det enklaste och minst energi eller tidskrävande snacket är den där du bara är dig själv. Du vet vad som intresserar dig, kanske har personen en fin tröja på sig - inled konversationen med att säga vilken fin tröja hen har. 
  • LIVEA med andra människor. Då lär du känna nya människor och sen får du också komma in i att prata med folk mer och våga utbyta konversationer - sociala medier är sjukt bra knep för dessa och många hitta nya vänner genom denna metod. 
  • Gå ut på krogen - ja sorry to say it men alkohll kan hjälpa dog att interagera med nytt folk om du verkligen låst in dig, men se till att gå ut för att knyta nya kontakter och inte bara för att bli full - då är det ingen poäng tycker jag. Och kom ihåg att utbyt telefonnummer och fortsätt ha kontakt så kommer det bli bättre med tiden. 
  • Var trevlig, du kommer mest troligen alltid bli behandlad trevligt tillbaka. Även om du väljer att delta i en diskussion på ett forum eller facebook så är det bra att utgå från att hålla dig på en trevlig ton och plan för då kommer fler tycka bra om dig. 
  • Att spela spel är ett bra sätt att börja snacka med folk, det finns otroligt många ute i världen som spelar och kanske kan du knyta nya kontakter med intressen du inte visste kanske att du ens hade. 
  • Var med i vängrupper på sociala medier och se till att vara aktiv i de personer inlägg du vill lära känna och ta chansen och bara snacka med dom - att ta första steget kan vara så himla värt det.
  • Öva med dig själv framför spegeln, är man verkligen osäker på hur de ser ut när man snackar eller att man vill ''gussy up'' så är det bra att öva framför spegeln ca 10 mintuer per dag, testa med repliker från filmer bara för att jobba med kroppspråket och självkänslan i att prata. 
Jag och Nathalie i tillverkningen av programmet Jag Röstar
med SVT som ni kan följa och se alla avsnitt av i serien här >>
 
 

En rejäl återblick

Jag vet att jag vill resa och träffa nya människor och se världen och ta med mig själv på den resan och leva av att kunna göra det - jag kommer från inte den bästa ekonomiska förutsättningarna, så för mig var skolan otroligt viktigt. Jag ville ha ett jobb där jag kunde hjälpa andra människor och samtidigt kunna välja att vara med i rättväsendet och tala för dom som behöver en extra röst. Eller domare, vilket jag skulle först behöva bli advokat för att någonsin kunna bli. Så, jag valde samhällslinjen, och slutade med att jag alltid lutat mig mest åt det estetiska medan jag generellt har varit duktig i skolan och ville också lära mig språk - tills jag fick ohållbara livsförhållanden till för mycket alkohol, strul med relationer och min första hyresvärd som trakasserade och gick in i min lägenhet i ca 3 års tid och även mycket annat som satte för mycket push och det sluta med att jag gick om ett extra år i gymnasiet... Den här låten betydde mycket för mig för att för mig kändes det som att jag passerade en viktig milstolpe, en speciellt koppling jag alltid haft med skolan är mobbning - ända tills jag bytte skola helt och började i en annan kommun och slapp den där skiten jag upplevt i 8 år av lärare och elever, den här låten valde jag för att för mig berättar den om att mitt liv känts motsträvigt och att det känns skönt att nått dit man kämpat för oavsett strugglet som varit med på resan - och att det kommer nog också att fortsäätta alltid vara så hela livet ut och att man får vara stark.
 
 
Omg, och tänk hur fort tiden nu gått sen dess ännu? Jag känner att jag ännu inte nått mina milstolpar, och att en del av låten ännu inte blivit helt uppfyllt, vilket är att ''I can start living now'' för nej, det kunde jag aldrig efter studenten. Men det jaf gort, är att jag har hittills levt för att åtminstone kämpa mig framåt. Att känna av att det här året börjar ta slut får mig att blicka tillbaka till början på året till januari när jag bestämde mig för att 
 
- bli frisk från mina ätstörninar
- komma bort från lägenheten
- få ett hälsosammare liv
- börja få ekonomisk stabilitet
- komma upp på fötter igen och orka kämpa mer
 
..och 2 månader sedan slant jag igen med alla dessa saker jag hade börjat lyckas med. Men den största förändringen, är att jag har börjat ta mig tillbaka till lika mycket aktiviteter och kämpande på bara efter 2 månader av slintade, sist när jag salnt varade den slinten och depressionen i över 3 år med förvärrande resultat. Det är nu jag märkte att jag måste börja rannsaka mig själv mer, jag har trots allt utvecklats, förändrats och mycket har hänt under dom här 5 åren sen jag slutade gymnasiet - men jag har aldrig tänkt på hur stor skillnad jag gjort för mig själv, förrän förvåning slog mig att jag kunnat komma tillbaka mer efter denna period. På något sätt, känner jag mig inspirerad av mig själv... Det här är viktiga milstolpar jag satte upp för detta år... Jag ska fan nå långt med nå över dom målen också, förbättra och göra nya milstolpar. Nu också när hösten börjat och det är bara några månader kvar tills ett nytt år, ska jag ge fan på att lyckas nå dessa saker - behöver all pepp i världen som jag kan få - för jag tänker fan fortsätta försöka! <3
 
Omg, en bild på mig från studenten aka när jag var 6 år och tappa mina framtänder, haha episk bild! Dog av skratt inombords när jag såg den bilden på plakatet!